Catch & Instant Release * vid Riksdagshuset

Jag sneddade över byggplatsen vid riksdagshuset, byggjobbarna såg avmätt på mig när jag kom med spötub och vadarsäcken och vad dem tänkte är det väl ingen ide att ta reda på men fort ner till strömparterren och på med allt och rigga upp spöt bara, pust o stön. Jag kunde direkt se att dammluckan öppnats mer än vad hemsidan antytt. Typiskt men va f..n de ska inte va för lätt! Denna floskel kändes sliten med tanke på att mina fiskedagar blivit nedskurna pga finanskris, jobb mm.
Fiskgaranti däremot skulle kännas bättre när man får uthärda både tunnelbana och turister för att få sträcka ut en zonker i detta så fiskrika vattendrag. Premiär i höst dessutom då dammluckan mestadels varit stängd. Med bägge fötterna i gruset kunde jag skönja att botten va täckt av ett lager nors, det kändes på linans svep i första kastet och strax nappade en liten 2 tummare på. Ett gott tecken för då brukar norsjägarna finnas i närheten. Tempen i vattnet visade 8 grader och luften kändes något varmare. Vindarna komifrån sydväst och låg i ryggen vilket var perfekt för dagens enhandsfiske.
Mitt nybyggda flugspö skulle få bevisa sin höga klass idag och min gamla och infiskade intermediate lina kändes som ett bra test. Hade fiskat en timme nu, fått tre norsar till och skymningen var nära och den gulgråa zonkern byttes mot en svartröd.
Några spinnkillar fiskade utanför operan men det syntes ingen aktivitet därifrån annat än eviga bottennapp. Dvalan låg över mig när det suger i tungt och spöt börjar gunga, först lite tveksamt men så tog det fart. En rusning i sidled mot några hemska flytbojar men så vänder fisken tillbaka. Jag sätter mer press och fisken rusar nedströms ett tjugotal meter och kommer upp i ett stort plask. Linan försvinner tungt och i rasande fart ner mot brohålan och jag ser ytan koka av volter. Flera nya hopp med vitskummande plask. Backingen börjar att lysa igenom. Fan i helvete tänker jag och känner desperationen. Jag skriker nu men har ingen röst och får ingen luft. Den hårda strömmen gör nu sitt och och pressen från lina och spö blir för mycket för krokfästet då det knäpper till och allt blir stilla. Vad hände?
De här korta minuterna blir till en evighet när bandet spolas tillbaka. Jag höll verkligen fisken med jämn och fin press och jag ringde faktiskt upp fiskekompis Niklas mitt under drillen för att lugna nerverna då fisken fick ta lina i lungt mak och jag skrek högt FISK! många gånger för att spinnkillarna inte skulle tvärkasta över linan och slita av min tafs. Så varför?
Den nyinköpta och dyra kroken hade tröttnat och tappat sitt fäste. För hård press då iallafall. Rakt nedströms med hård ström och alltför lätt att slita flugan ur en fiskmun. Så var det nog om sanningen skall fram. Surt! Men mitt nya spö är snabbt och kraftfullt, fluglinan är helt stum och bara tafsen kan absorbera knyckarna. Min så effektiva utrustning visar sig kräva extra varsamhet vid dessa förhållanden men hellre det än massor av missade hugg och en gummisnoddsliknande fluglina och ett svampigt spö från det hemska 80-talets dekadens, intalar jag mej. Och fisken vad jag kunde se, blank och trind med tre kanske fyra kilo bakom sig finns kvar i stömmen kalasandes på delikata gurkdoftande små norsar. Så varför inte Catch & Instant Release?

* fångst med omgående återutsättning

Med en Black Devil i Rudan

Ännu en dag med flugspö i Rudan. Hösten hade anlänt kall och med klara och stilla dagar. Många sköna dagar hade vi haft med fint regnbågsfiske men fisken stog tätt ihop på några få platser och endast vaken avslöjade dem. Ett riktat fiske på dessa fläckar och med stort tålamod gav resultat men väl först efter att aktivitetsperioden inletts.
Mitt på dagen när solvärmen tinat våra fingrar och som det verkar även annat sjölevande fiskbrosk, rådde febril verksamhet och rena julruschen. Galet bra med dubbeldrillar i kors o tvärs från bryggan som på väg att sjunka försökte tippa av våra gubbtunga kroppar.Vi hörde nog mera hemma i ett öltält i Bayern än på denna stackars bryggstump. Vilken Oktoberfest! Oumpa umpa.
Sterilt träsk var dock känslan jag hade idag efter första timmens fruktlösa försök men sen kom ju den första försiktiga dragningen, flera korta nyp och så blir det lite tungt som om flugan fastnar i näckrosstjälken och sen tvärstopp. Jag ser en tryckvåg i slutet av linans korallröda streck och spöt böjs ner till rullfästet. Bryggan under mina fötter sjunker, spöt gungar djupt och betänkligt och så exploderar ytan i kaskader, silvriga piruetter och volter som bara anstår gymnaster
Från noll till hundra på två sekunder! Ferrari? Nej men så typiskt för lugna och sävliga fjädermyggsjägare. En hård fight inleds av en prickig o skön regnbåge med perfekt skapta fenor och sin fulla kraft och speed intakt.
Efter avkrokningen var det lungt och övrig fisk distanserade bryggan jag stod på men tio minuter senare upprepade sig allt och en lika stor och fin fisk gick på i ullsockorna. Den rörde runt ordentligt i näckrosbältet och flera plantor flöt lealösa omkring i viken, avslitna av mitt tunna och sega grodhår till tafs. En rusning utåt, tackolov och slutligen några körningar runt på insidan av bryggan men med min spöpress uppåt och inåt och snabb peang - så var motionspasset över. Friskis och Svettis i put&taken och direkt tillbaka ner i spat. Glöm inte att stretcha fenorna ordentligt. Hej hej.
Efter sina tio minuter senare var det dags igen, samma kastvinkel, ett par meter utanför näckrosorna, någon meter ner blev det tvärstopp och en tjurrusning långt in i viken genom hela bältet av vegetation och bara att ge löslina o vänta. En minut senare backar fisken snällt ut samma väg otroligt nog och kommer nu snällt mot bryggan för några körningar in under den samma men förgäves. Regnbågen visar sin skimrande sida och som liggandes i en vattensäng förundrandes över livets umbäranden blänger den mig oskuldsfullt rakt in i ögonen.
Här hade den kunnat få tala med prästen men det är den änglalika gyllene peangen som råder. Jag lossar fisken skyndsamt. Nymfen sitter även här i överkäkens läpp och vittnar om försiktigt hugg. Kroken av tunnt stål, finaste japanska snitt och med en skärpa utan like sitter djupt i brosket och kan ha gjort skillnad igen, hur många fiskar missas inte, just pga slöa krokar, för grova krokar eller för stora hullingar.
Tillbaka till nymfandet igen för spöt bugar o linan rusar o skär genom spegeln -fisk igen, nu e dem ju igång och en större har bitit på, strax över kilot och med mer seg råstyrka när den tvärar fram och tillbaka. Peangen går varm och kan lossa ännu en nymf från överläppens brosk. En guldkula med till synes en svart mask har lurat även denne bastanta jägare men nu blir det dags för flugbyte för nymfens kropp är illa åtgången av vassa tänder och brutala peanger. Påfågelherlet hänger i trasor och koppartråden är lös. Så fram med asken och på med en ny.
Viken har fått vila sina minuter och första kastet ger ny fisk även den av grov kaliber närmare ett och ett halvt kilot och nu känns det i armen av några timmars kastande och en timmas hårt drillande av fyra el var det fem fina fiskar och lika många huggmissar av dessa smygjägare. Skumrasket börjar lägga sig över viken och bara sporadiska vak i bortre kanten syns ja det är nog bäst att hålla sig där borta utom räckhåll för en liten Black Devil.
Dagsljuset sinar alltmer, jag vevar ihop och släntrar hemåt mätt av finfisket, trött av grådasket och drucken av det pärlande fuktdiset men djupt tillfreds med dagens äventyr. Tack Rudan och stort TACK Lilla Fiskelyckan för denna pärla av sjöar som till och med hyser fjällröding. Nästa mål får bli kylskåpets köttbullar och rödbetssallad!

Nedre Rudan med Black Devil