Catch & Instant Release * vid Riksdagshuset

Jag sneddade över byggplatsen vid riksdagshuset, byggjobbarna såg avmätt på mig när jag kom med spötub och vadarsäcken och vad dem tänkte är det väl ingen ide att ta reda på men fort ner till strömparterren och på med allt och rigga upp spöt bara, pust o stön. Jag kunde direkt se att dammluckan öppnats mer än vad hemsidan antytt. Typiskt men va f..n de ska inte va för lätt! Denna floskel kändes sliten med tanke på att mina fiskedagar blivit nedskurna pga finanskris, jobb mm.
Fiskgaranti däremot skulle kännas bättre när man får uthärda både tunnelbana och turister för att få sträcka ut en zonker i detta så fiskrika vattendrag. Premiär i höst dessutom då dammluckan mestadels varit stängd. Med bägge fötterna i gruset kunde jag skönja att botten va täckt av ett lager nors, det kändes på linans svep i första kastet och strax nappade en liten 2 tummare på. Ett gott tecken för då brukar norsjägarna finnas i närheten. Tempen i vattnet visade 8 grader och luften kändes något varmare. Vindarna komifrån sydväst och låg i ryggen vilket var perfekt för dagens enhandsfiske.
Mitt nybyggda flugspö skulle få bevisa sin höga klass idag och min gamla och infiskade intermediate lina kändes som ett bra test. Hade fiskat en timme nu, fått tre norsar till och skymningen var nära och den gulgråa zonkern byttes mot en svartröd.
Några spinnkillar fiskade utanför operan men det syntes ingen aktivitet därifrån annat än eviga bottennapp. Dvalan låg över mig när det suger i tungt och spöt börjar gunga, först lite tveksamt men så tog det fart. En rusning i sidled mot några hemska flytbojar men så vänder fisken tillbaka. Jag sätter mer press och fisken rusar nedströms ett tjugotal meter och kommer upp i ett stort plask. Linan försvinner tungt och i rasande fart ner mot brohålan och jag ser ytan koka av volter. Flera nya hopp med vitskummande plask. Backingen börjar att lysa igenom. Fan i helvete tänker jag och känner desperationen. Jag skriker nu men har ingen röst och får ingen luft. Den hårda strömmen gör nu sitt och och pressen från lina och spö blir för mycket för krokfästet då det knäpper till och allt blir stilla. Vad hände?
De här korta minuterna blir till en evighet när bandet spolas tillbaka. Jag höll verkligen fisken med jämn och fin press och jag ringde faktiskt upp fiskekompis Niklas mitt under drillen för att lugna nerverna då fisken fick ta lina i lungt mak och jag skrek högt FISK! många gånger för att spinnkillarna inte skulle tvärkasta över linan och slita av min tafs. Så varför?
Den nyinköpta och dyra kroken hade tröttnat och tappat sitt fäste. För hård press då iallafall. Rakt nedströms med hård ström och alltför lätt att slita flugan ur en fiskmun. Så var det nog om sanningen skall fram. Surt! Men mitt nya spö är snabbt och kraftfullt, fluglinan är helt stum och bara tafsen kan absorbera knyckarna. Min så effektiva utrustning visar sig kräva extra varsamhet vid dessa förhållanden men hellre det än massor av missade hugg och en gummisnoddsliknande fluglina och ett svampigt spö från det hemska 80-talets dekadens, intalar jag mej. Och fisken vad jag kunde se, blank och trind med tre kanske fyra kilo bakom sig finns kvar i stömmen kalasandes på delikata gurkdoftande små norsar. Så varför inte Catch & Instant Release?

* fångst med omgående återutsättning